http://www.danielaberg.se/fiktionen-behovs-for-att-forsta-allvaret-i-klimathotet/?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+danielaberg+%28Daniel+%C3%85berg%29
''Climate Fiction aka ''cli-fi'' is needed to understand
the severity of the threat of
man-made global warming'' -
''Fiktionen behövs för att förstå allvaret i
klimathotet ''
We need to understand the seriousness of climate change
I have recently come to consider the climate threat is the absence of a broad, Swedish queue literature. It is not a given substance to tackle to draw on the gloomy headlines we almost daily to see if the environmental disasters world's researchers with the united voice says that we are on the way toward?
Yes, of course it is. And yet it is so quiet.
In the English-speaking world with its larger population base is slightly different, here is the notion of ''CLI-FI,'' a term coined by American journalist and climate activist Danny Bloom at the Cli-Fi Report, with his short coinage being a shortening of the longer term called ''climate fiction,'' which itself evolved from the larger and related genre of science fiction, also dubbed ''sci-fi.''See The Cli-Fi Report here:www.cli-fi.net with 10 translation buttons for worldwide readers in ten languages, with more to come.
But here is missing the real big success - the big, wide appropriated novel of the potential to make this substance to what we are talking about most, such a success that it then becomes a Hollywood movie which makes it all the more debated and lift.
I am not the first to reflect on why it does not appear to take place. In an article in the Sydsvenskan newspaper in November 2016 asked the writer Daniel Rydén approximately the same question - can novelist get us to protect the climate by typing the big story all the people begin to bother? He found no definite answer but found three researchers at the University of Lund which initiated a multidisciplinary research project on this very issue (which at the time of writing is still in progress).
One thing that the researchers pointed to should probably not be underestimated - the typing cli fi must know what hen writes about, the climate is complex and requires substantial research to in a reasonably accurate way to portray its collapse. I myself have several times associated with your fists and thought to what fasiken, I am the author and nothing would rather than to write a variable, exciting and important Roman and thought that it is just a question of time, but then become completely cold sensible tank on the acquisition of scientific facts that must precede the printing of and therefore asked the tank may be due.
One that has not shied away back and which I am currently set in principle all hope is the skellefteåbördige author Mats South Lund, as in the days of the novel threat, the first part of a planned trilogy called descendants as it is on paper - I have not yet begun to read it than - looks to be both ambitious and exciting.
It is marketed as a "variable climate fantasy" and set in the north of Sweden in the near future where climate change had their water to become a scarce commodity. Although it is the target group of young adults as there is a risk that many forty plus sare miss it, but on the other hand it is within the YA genre (''young adult'' books) that several of the most enjoyed reading english novels come out lately - as Sara Mountain Marks Elfgrens excellent Norra Latin just before Christmas - so it is only to be hoped that the South Lund achieved something as capturing.
How we should act when we meet the disaster seems simpler to put in writing, in the last few months have at least two factual books with similar theme issued - journalist Anna Maria Stawrebergs Prep Ping - to hope for the best but prepare for the worst and public image mixer Herman Geijers Survive disaster - 12 ways to prepare. Strawrebergs book is more convenient with plenty of point lists of for example which preserves is best to store and instructions on how to make a simple compass of the needle and thread and are taking their first steps in the self-sufficiency, while Geijer to a greater extent tackles the psychology and tries to show us how people work in tight situations, as well as individuals as well as in the group.
But practical and mental preparation in all the glory - we can all subscribe to that it would be best if we never ended up in the disaster scenario. And then I think paradoxically the reality and the need to take the mere fiction to help for that we seriously understand what is otherwise wait.
Jag är författare, pappa till Ejda och Tage samt frilansjournalist.
Fiktionen behövs för att förstå allvaret i klimathotet
Slet sent i går kväll med de sista formuleringarna för att i tid få in min litteraturkrönika som ska gå i morgondagens Västerbottens-Kuriren. Här är den förra, som publicerades i VK i slutet av januari (ja, jag vet att jag har länkat till den tidigare, men ärligt talat är det rätt få som klickar på länkar).
——
Fiktionen behövs för att förstå allvaret
Jag har på sistone kommit att fundera över klimathotets frånvaro i den breda, svenska skönlitteraturen. Är det inte ett givet ämne att ta sig an med avstamp i de dystra rubriker vi närmast dagligen ser om de miljökatastrofer världens forskare med enig röst säger att vi är på väg mot?
Jo, självklart är det så. Och ändå är det så tyst.
I den engelskspråkiga världen med sitt större befolkningsunderlag är situationen lite annorlunda, här finns begreppet cli-fi, en förkortning av climate fiction, sprunget ur den större och närbesläktade genren sci-fi, science fiction.
Men även här saknas den riktiga braksuccén – den stora, brett anslagna romanen med potential att göra det här ämnet till det vi pratar om mest, en sådan framgång att det sedan blir en Hollywoodfilm som gör frågan än mer omdiskuterad och lyft.
Jag är knappast den första att fundera över varför det inte verkar ske. I en artikel i Sydsvenskan i november 2016 ställde skribenten Daniel Rydén ungefär samma fråga – kan romanförfattare få oss att rädda klimatet genom att skriva den stora berättelsen som får alla människor att börja bry sig? Han fann inget definitivt svar men hittade tre forskare vid Lunds universitet som då inlett ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om just den här frågan (som i skrivande stund fortfarande pågår).
En sak som forskarna pekade på bör nog inte underskattas – den som ger sig på att skriva cli-fi måste veta vad hen skriver om, klimatet är komplicerat och det krävs rejäl research för att på ett någorlunda korrekt sätt skildra dess sammanbrott. Jag har själv flera gånger knutit nävarna och tänkt att vad fasiken, jag är ju författare och skulle inget hellre vilja än att skriva en drabbande, spännande och samtidigt viktig roman och tänkt att det är väl bara att sätta i gång, men sedan blivit alldeles kallsvettig av tanken på den inhämtning av vetenskaplig fakta som måste föregå skrivandet och därför låtit tanken bero.
En som inte skyggat tillbaka och som jag just nu sätter i princip allt hopp till är den skellefteåbördige författaren Mats Söderlund, som i dagarna ger ut romanen Hotet, första delen i en planerad trilogi kallad Ättlingarna som på papperet – jag har inte hunnit börjat läsa den än – ser ut att vara både ambitiös och spännande.
Den saluförs som en “drabbande klimatfantasy” och utspelar sig i norra Sverige i en snar framtid där klimatförändringarna fått vatten att bli en bristvara. Visserligen är målgruppen unga vuxna så risken finns att många fyrtioplussare missar den, men å andra sidan är det ju inom YA-genren (young adult) som flera av de mest läsvärda svenska romanerna kommit ut på sistone – som Sara Bergmarks Elfgrens utmärkta Norra Latin strax före jul – så det är bara att hoppas att Söderlund lyckats med något lika infångande.
Hur vi ska agera när vi möter den stundande katastrofen verkar enklare att sätta på pränt, de senaste månaderna har åtminstone två faktaböcker med snarlikt tema getts ut – journalisten Anna-Maria Stawrebergs Prepping – att hoppas på det bästa, men förbereda sig på det värstaoch folkbildaren Herman Geijers Överlev katastrofen – tolv sätt att förbereda dig. Strawrebergs bok är mer praktisk med gott om punktlistor över exempelvis vilka konserver som är bäst att lagra och instruktioner om hur man gör en enkel kompass av nål och tråd och tar sina första steg inom självförsörjning, medan Geijer i större utsträckning tacklar psykologin och försöker visa hur vi människor fungerar i pressade situationer, såväl som individer samt i grupp.
Men praktiska och mentala förberedelser i all ära – vi kan nog alla skriva under på att det bästa vore om vi aldrig hamnade i det där katastrofscenariot. Och då tror jag paradoxalt nog att verkligheten behöver ta fiktionen till hjälp, för att vi på allvar ska förstå vad som annars väntar.
——
Mats Söderlunds Hotet har för övrigt mötts av oerhört fina recensioner, och precis i dag släpps den som ljudbok hos Storytel. Jag har lagt den överst i min lyssnalista.
No comments:
Post a Comment